1.Majoriteten av Östersunds politiker hade samma språk och samma ord. 2.När Innevånarna började flytta söderut blev politikerna oroliga och bestämde: 3.”Nu skall vi slå tegel och bränna det”, sade de till varandra. De använde tegel som byggsten, och som murbruk använde de beck. 4.De sade: ”Låt oss bygga en stad, med ett uppvärmt torg och en Idrottsarena som når ända upp i himlen. Vårt namn blir känt, och vi slipper vara skingrade över hela jorden.”
5.Då tittade Kommunalråden ner för att se staden och tornet som dom byggde. 6.Dom sade: ”Vi är ett enda folk och har alla samma språk. Detta är bara början. Nu är ingenting omöjligt för oss, vad vi än föresätter oss. 7.Låt oss höja skatten och bygga fler monument över oss själva så att vi blir ihågkomna. De höjde skatten för medborgarna och sänkte servicenivån, så att de inte hade råd att bo kvar.” 8.Och innevånarna skingrade sig från denna plats ut över hela jorden, och de slutade att bygga på staden. 9.Därför kallas den Östersund, ty där skapade Kommunalråden monument över sig själva, och därifrån skingrade sig människorna ut över hela jorden.
(Fritt översatt 1:a Mosebok, kap:11, 1-9)