kommunalrådet som försvann

Byrådirektören på det lokala skattekontoret satt bakom sitt skrivbord med pannan i djupa veck. Hon hade just kommit tillbaka från en sittning i förvaltningsrätten dit en osedvanligt motsträvig företagare hade överklagat en skatterevision och hennes kollegor hade gjort en minst sagt blek insats när dom framförde skatteverkets ställning i sakfrågan. Vid slutet av rättegången hade det visat sig att skatterevisiorerna inte alls hade granskat bokföringen utan bara antagit att den var felaktig, med all rätt förstås, bokföringen hos småföretagare är alltid felaktig, det hör till sakens natur, det vet ju alla som jobbar på verket. Byrådirektören tappade med fingrarna på telefonluren och övervägde om hon skulle slå in siffrorna eller ej, men så insåg hon att hon måste, inte för att hon ville utan för att det var det som krävdes av henne. Ett antal signaler gick fram, hon kände att pulsen ökade takten i bröstet, så plötsligt svarade det i andra änden

-Förvaltningsdomare Dryg

-Ja hej det här är byrådirektör Skatgren på skatteverket i Östersund, vi sågs ju som hastigast igår på förvaltningsrätten, ja och det var ju en lite speciell upplevelse när motståndarlaget visade upp sin motbevisning.

-Ja svarade Dryg, det gick ju inte direkt som på räls för dina kollegor, men varför ringer du, ni har ju fått möjlighet att skicka in ett skriftligt svar på det som uppdagades, du försöker väl inte påverka mitt domslut?

-Skulle aldrig komma på fråga svarade Skatgren och kände hur hon rodnade från bröstet och upp över halsen, jag tänkte bara att vi kanske kunde träffas och prata lite mellan fyra ögon, sådana här saker lämpar sig ju inte så bra på telefon.

-Njae jag vet inte svarade Dryg, jag tror inte det är så lämpligt med tanke på att dom inte faller än på 8 veckor

-Jag bjuder på middag! Skatgren tog i från tårna, att behöva bjuda på middag för egna skattade pengar var en uppoffring som hon aldrig hade gjort tidigare

-OK det avgör saken sa förvaltningsdomaren och så bestämde dom tid för middag redan samma kväll på en lokal Pub nere på stan.

Byrådirektör Skatgren var i god tid på Puben och tog ett stärkande glas vin i väntan på att Förvaltningsdomare Dryg skulle dyka upp, Skatgren behövde komma ner i varv och gå igenom sin plan i lugn och ro så att hon fick Dryg med sig på tåget.

-Hej, välkommen, vad bra att du kunde komma, Skatgren reste sig upp ur stolen och sträckte fram handen, Dryg besvarade hälsningen och dom båda kvinnorna satte sig ned.

-Jag gillar egentligen inte att vi ses sa Dryg, kommer det här fram så kan det äventyra bådas våra karriärer

-Eller så kan det innebära att vi kan hjälpas åt att komma vidare svarade Skatgren stärkt av vinet.

-Kom till sak sa Dryg

-Jag tänker inte be dig om att tala om för mig hur du tänker dömma även om jag anar att det inte faller väl ut. Mitt problem är att det här målet fick stora rubriker i lokalpressen redan i skattenämnden, vi lyckades ändå få till bra innenhåll då reportern är på vår sida trots att företagaren i fråga vann stora delar av målet redan där, om vi nu förlorar i din Förvaltningsrätt (Skatgren böjde sig fram överbordet och nästan viskade till Dryg) så kommer nog den tidning som inte tog upp fallet efter skattenämnden inte vara nådig mot oss.

-Vad kan jag göra åt det svarade Dryg?

-Jag vet att företagaren ifråga har ekonomiska problem, förvisso på grund av oss, men ändå, det är nog bara en tidsfråga tills hans pengar är helt slut och företaget som driver processen går i konkurs, allt jag ber om är att du dröjer med domslutet så pass länge att bolaget inte finns mer, då orkar nog inte heller den här besvärliga typen hålla emot längre...

-Jag lovade att meddela dom inom åtta veckor, hur lång tid behöver du tror du?

-Ett halvår om det går svarade Skatgren

-Hmm oss tjänstemän emellan viskade Dryg, vi har hög belsatning, jag kan nog uppfylla din önskan med råge till och med, jag kan nog se till att den här domen hamnar underst i högen ett par gånger, ett år går snabbt, men då blir du skyldig mig en gentjänst när det är dags för den.

-Självklart svarade Byrådirektören, Jag är evigt tacksam

Dom båda tjänstemännen skakade hand och skildes åt, Skatgren var både lättad och belåten, nu kan han få våndas i väntan på dom den där uppstudsiga företagaren, det är så skönt att vi tjänstemän kan hålla ihop...