Nyckelbarn: Ingress
Vad är det för krafter som formar en människa till den individ den är? Kanske är den summan av alla händelser från födseln och genom livet, summan av de människor som den möter, människor som rör och berör på gott och på ont? Jag vill tro att det är så, samtidigt gör den egna val, har rätten att välja rätt även om alla runt omkring väljer fel, det är inga enkla val och jag har inga enkla svar.
Om en människa är summan av sina möten och händelser så måste det vara så att den danas redan av de möten och händelser dennes föräldrar har danats av, och deras föräldrar danats av, en del kallar det gener, andra arv, miljö säger jag...
De flesta skulle nog säga att jag har haft en brokig uppväxt, en del skulle nog till och med kalla den för en trasig uppväxt. Jag skulle vilja säga att den var normal, den enda uppväxt jag har haft och den enda jag känner till. Jag kan knappast skylla på mina föräldrar, för de är ju bara summan av sina föräldrar.
Men min uppväxt har varit sådan att jag har lärt känna trygghet i otryggheten och jag känner mig ofta ganska otrygg i tryggheten, det finns nog orsaker till att jag har svårt att packa upp väskan när jag kommer hem, att jag inte värdesätter saker och pengar.
Troligtvis är det samma orsaker som ibland får mig att riska allt, förlora allt och gå därifrån utan att det berör mig på djupet. Har min uppväxt skapat de egenskaperna? Troligtvis är det så.
Är dom bra? Jag vet inte, men jag vet att jag lever när jag känner och när jag känner så mår jag bra.
Jag har så länge jag kan minnas levt i nuet, fångat dagen eller ögonblicket, försökt njuta för stunden eller bara försökt överlevt i huvud taget, samtidigt som jag har levt hela livet i revy innan andra har upptäckt att livet finns i huvud taget, också det en summa av den jag är.
Gnarls Barkley – Crazy
I remember when
I remember, I remember when I lost my mind
There was something so pleasant about that place
Even your emotions have an echo in so much space
And when you're out there, without care
Yeah, I was out of touch
But it wasn't because I didn't know enough
I just knew too much
Does that make me crazy?
Does that make me crazy?
Does that make me crazy?
Possibly
And now that you are having the time of your life
Well think twice
That's my only advice
Come on now
Who do you
Who do you
Who do you
Who do you think you are?
Ha ha ha
Bless your soul
You really think you're in control?
Well
I think you're crazy
I think you're crazy
I think you're crazy
Just like me
My heroes had the heart
To live the life I wanna live
And all I remember is thinking
I wanna be like them
Mmhmm
Ever since I was little
Ever since I was little, it looked like fun
And as no coincidence I've come
And I can die when I'm done
Maybe I'm crazy
Maybe you're crazy
Maybe we're crazy
Probably
Om en människa är summan av sina möten och händelser så måste det vara så att den danas redan av de möten och händelser dennes föräldrar har danats av, och deras föräldrar danats av, en del kallar det gener, andra arv, miljö säger jag...
De flesta skulle nog säga att jag har haft en brokig uppväxt, en del skulle nog till och med kalla den för en trasig uppväxt. Jag skulle vilja säga att den var normal, den enda uppväxt jag har haft och den enda jag känner till. Jag kan knappast skylla på mina föräldrar, för de är ju bara summan av sina föräldrar.
Men min uppväxt har varit sådan att jag har lärt känna trygghet i otryggheten och jag känner mig ofta ganska otrygg i tryggheten, det finns nog orsaker till att jag har svårt att packa upp väskan när jag kommer hem, att jag inte värdesätter saker och pengar.
Troligtvis är det samma orsaker som ibland får mig att riska allt, förlora allt och gå därifrån utan att det berör mig på djupet. Har min uppväxt skapat de egenskaperna? Troligtvis är det så.
Är dom bra? Jag vet inte, men jag vet att jag lever när jag känner och när jag känner så mår jag bra.
Jag har så länge jag kan minnas levt i nuet, fångat dagen eller ögonblicket, försökt njuta för stunden eller bara försökt överlevt i huvud taget, samtidigt som jag har levt hela livet i revy innan andra har upptäckt att livet finns i huvud taget, också det en summa av den jag är.
Gnarls Barkley – Crazy
I remember when
I remember, I remember when I lost my mind
There was something so pleasant about that place
Even your emotions have an echo in so much space
And when you're out there, without care
Yeah, I was out of touch
But it wasn't because I didn't know enough
I just knew too much
Does that make me crazy?
Does that make me crazy?
Does that make me crazy?
Possibly
And now that you are having the time of your life
Well think twice
That's my only advice
Come on now
Who do you
Who do you
Who do you
Who do you think you are?
Ha ha ha
Bless your soul
You really think you're in control?
Well
I think you're crazy
I think you're crazy
I think you're crazy
Just like me
My heroes had the heart
To live the life I wanna live
And all I remember is thinking
I wanna be like them
Mmhmm
Ever since I was little
Ever since I was little, it looked like fun
And as no coincidence I've come
And I can die when I'm done
Maybe I'm crazy
Maybe you're crazy
Maybe we're crazy
Probably