kommunalrådet som försvann

 -Hej Annelie det är Anders, jag är på väg ut nu, är du också på gång?

-Strax, svarade det i andra änden.

Jag ska bara ha ett sent lunchmöte med vår utrikesminister för att göra klart med våningen vi lovade henne, förresten pratar du i telefon när du kör, du har väl handsfree i din bil?

-Nej jag kör inte själv, sitter i en droska, du vet, jag hade ett nyss ett styrelsemöte med Lyran och då avslutar vi alltid med lite vinprovning till lunchen, förresten så hade Raffe (Raffe var Lyrans VD) en del bra ideér om hur vi skulle få lite bättre fart i verksamheten på Sveavägen men det kan vi ta i bastun sen ok?

-Blir det inte dyrt att åka taxi ut till Norrtälje, jag menar vi kan ju inte ta allt på Lyrans konto.

-Nej då, det är inte så farligt, vi har dessutom gjort en bra deal med det lokala bussbolaget så dom bakar in notan i busskostnaderna när vi kör ut ombuden senare så det kommer inte synas på några kvitton, ska jag beställa en åt dig med, när är du klar med Margot, ska vi säga om en timme?

-Jag hade tänkt ta bilen ut men det kanske är en bra idé med taxi, då slipper man tänka på intaget dom närmaste två dagarna, jag tar med mig chilenaren i taxin också i så fall (chilenaren var en av dom ordinarie styrelseledarmötena i förbundet, en undersköterska som kommit upp sig främst genom att förbundet behövde mångfald, dessutom var det en bra kontaktyta in i den chilenska gemenskapen). Ordnar du med samma upplägg med fakturan?

-Självklart, jag ser till att ni har en taxi utanför Metropol klockan 14.30, blir det bra?

-Nej nej, lunchen med Margot är på Fredsgatan 12, visst är Metropol bra men lite långt att gå från UD, se till att den är utanför F12 kl 14.30 så blir det perfekt.

-Jag fixar det, hej så länge, ses i bastun!

Anders la på luren, lutade sig tillbaka i taxins baksäte, pöste med magen och kände sig så nöjd att han bara var tvungen att lägga ut en teaser på FB ”Långhelg igen, på väg ut till Marholmen, kan bli episkt”

Livet är bra skönt tänkte han, det blir middag nere vid bastun ikväll, jag måste nog ringa in och förvarna dom.

-Marholmens konferens och Spa svarade det i luren efter ett par signaler.

-Hej Det är Anders här.

-Jaha, hej svarade en lite osäker servitris i andra änden.

-Ja, jag och resten av förbundsstyrelsen är på väg ut nu, jag vill bara kolla att allt är i ordning, Vi ska ju bo på grosshandlargården, är bastun varm och bubblet kallt? sa han och log för sig själv i baksätet.

-Jadå allt är förberett.

-Bra, jo du, det skulle vara toppen om du kunde se till att vi har några kilo svenska kräftor på plats, dom där turkarna smakar bara dy!

-jamen, var ska vi få tag på det nu, sånt måste ju förbeställas.

-Du får bara fixa det, kan väl inte vara så svårt att åka in till Norrtälje och köpa ett gäng, se bara till att ordna det, hej, vi ses snart. Anders la på luren och kände sig lite mindre nöjd, hur svårt kan det vara att hitta kompetenta medarbetare egentligen, den här verkar ju lika dum som den där gravida slampan inne på Sveavägen, hon som klagar på att vi inte följer regelverket när vi representerar uppe i lägenheten, djävligt oflexibel är hon, där är ett annat problem jag måste se till att lösa, hur ska jag bli av med henne tänkte han för sig själv.

Samtidigt på Fredsgatan 12:

Annelie och Chilenaren stod redan utanför dörren när Margot kom gående från UD hållet.

-Hej, jag är ledsen att jag är lite sen men jag satt i luren med Abbas (palestinas ledare) han var upprörd över hur Israel bemötte palestiner som i sin desperation attackerar Judar med kniv, allt för många dör under avväpningen och det är ju helt orimligt, ja, jag förstår deras förtvivlan och dom har inte många bundsförvanter men vi inom arbetarrörelsen måste hålla ihop så väl inom landet som globalt.

-Jag förstår, det är ingen lätt uppgift du har, här är Marchello förresten sa Annelie och pekade på chilenaren, han sitter som ordinarie i vår styrelse, mycket kompetent.

-Hej, trevligt. (dom bägge skakade hand).

-Vi får ta en snabblunch, vi ska vidare ut till vår konferensanläggning i skärgården för styrelsemöte sen och vi vill ju inte missa eftermiddagsbastun.

-Nej sa Margot och skrattade, bastun får man inte missa, det är där det händer och alla viktiga band knyts. (Margot tänkte på alla dom bastukvällar som passerat först på SSU och även nu på senare tid).

-What happens in the bastu stays in the bastu, ett gammalt talesätt som är välkänt inom arbetarrörelsen sa Annelie och dom log alla tre.

-Vad bra att ni kunde hjälpa till med en våning, jag har iof råd att köpa en egen men det är liksom lite emot mina principer, kollektivet skall stå för bostadsförsörjningen sa Margot.

-Självklart hjälper vi till när vi kan sa Annelie, vi inom arbetarrörelsen ska hålla ihop och varför föda kapitalet genom att köpa en lägenhet.

-Lite så tänker jag också sa Margot, dessutom kan jag inte nyttja det bidrag som följer ämbetet om jag köper en lägenhet, på det här sättet så blir det betydligt billigare, vad är månadskostnaden?

-Den ligger på 22´000kr möblerat flikade chilenaren in.

-Oj sa Margot, det täcker inte bidragen jag får.

-Hur mycket får du i bidrag då sa chilenaren?

-8000kr i bidrag för hyran, sedan ytterligare 4000kr för att jag är skriven i Värmland, det är för att täcka vissa omkostnader som uppstår när man har boende på två orter.

-Ok, 12000kr allt som allt då sa chilenaren.

-Vi kan ordna det sa Annelie, du får ett kontrakt som lyder 12034kr, det är summan för en mindre lägenhet men du får våningen som vi är överens om, ingen kommer att märka det.

-Hur ska jag kunna tacka er? Kan jag återgälda det på något sätt, jag menar vi i arbetarrörelsen håller ju ihop och hjälper varandra så gott det går.

-Det är lugnt sa Annelie, vi är ju glada att vi äntligen har en regering som förstår hur vi tänker inom rörelsen.

-hmm harklade sig chilenaren, jag har en systerson som läst statsvetenskap i Chile, han skulle gärna jobba på svenska ambassaden i Santiago, du vet inte om det finns någon tjänst tillgänglig där?

-Jamen, det skulle jag nog kunna ordna, det är svårt att rekrytera kompetent personal i sydamerika, här ta mitt kort och maila mig hans uppgifter så tror jag nog att det kan lösa sig.

Senare i bastun på Marholmen:

-Fan va gott att vara här igen, heller hur Marre! (Anders dunkade chilenaren i ryggen där dom satt i relaxen med var sitt glas bubbel i handen och tittade ut över fjärden).

-Vi har ett problem med en av mellancheferna på Metropol sa Anders till dom andra.

-Jasså, vad då? undrade Annelie.

-Hon är en riktig paragrafryttare, hon gnäller på att vi tar upp vin till relaxen på sveavägen, dessutom är hon gravid och kommer att bli mammaledig och då måste vi hitta en vikarie, det är inte så lätt.

-Om hon bara slutade så har jag ett kusinbarn som skulle vara perfekt på den platsen flikade chilenaren in.

-Varför omplacerar ni henne inte bara hit ut, det är ju samma bolag som driver bägge anläggningarna och om hon är gravid och snart ska ha barn kommer hon aldrig vilja pendla ända hit, hon säger upp sig, då är problemet löst. Annelie satt i vilstolen och log, hon tänkte för sig själv ”det är inte för inte som jag är ordförande över dom här killarna”.

Efter ett par timmar i bastun var stämningen hög och alla var lite mer än lovligt runda under fötterna, då kände Anders att det var läge att avslöja Raffes planer på hur man skulle få rätsida med dom stora förlustsiffrorna som plågade Lyrans verksamhet.

-Vi behöver investera oss ur krisen sa han, vi ligger på ett AAA-läge med Metropol, varför skulle inte vi kunna ha en verksamhet som lät tala om sig?? Jag har gett Raffe klartecken att bygga om källaren till ett svenskt Moulin Rouge, där kommer vi köra sköna burleskshower!

-Det är ju lysande hördes det i kör från sällskapet, när kan vi gå dit? 

-Raffe räknar med att det är klart till hösten, han har redan bokat in några riktigt heta kändisar bl.a den där engelsmannen från lets dance och en riktig puma från hollywood, det kommer bli en braksuccé som kommer skapa oanade rubriker, jag lovar att vi kommer äga pressen i början av nästa år om vi gör allting rätt, men det kommer att kosta lite.

-Vad kostar det då?

-Vi räknar med 25 men det är nödvändigt om vi ska få upp näsan över vattnet på bolaget någon gång.

-Kör bara, kör, skål för Lyran!